Den serbiska saken var "legitim och helig", sade den folkmordsåtalade fd serbledaren Radovan Karadzic när rättegången mot honom återupptogs vid FN-tribunalen i Haag i dag. Efter kriget lyckades Karadzic hålla sig undan rättvisan i 13 år, men han greps i juli 2008 på en buss i Belgrad och hotas av livstids fängelse.

Igår gick Sarajevoborna ut på gatorna för att fira gripandet av mannen som har dödat 11.000 sarajevobor under den 43 månaders långa belägringen. Radovan Karadžic är också arkitekten bakom avrättningen av 8.000 civila i Srebrenica. 13 år efter att massmordet ägde rum samlade de serbiska politikerna mod för att kunna gripa Radovan Karadžic. Medan själva gripandet är allt annat än kontroversiellt i västvärlden, ses det som ett svek mot den "serbiska idealen" av många serber. Serbiska politiker vill naturligtvisst vinna EU:s förtroende och vet att endast handlingar räknas. Modigt, inte minst med tanken på att den ansvarige politikern för Milosevics gripande fick betala med sitt liv. Översten Bo Pellnes är inte imponerad av gripandet. Visst, Pellnes vet bättre än så: "Det har varit möjligt att gripa Karadzic långt tidigare". Många serber ser Milosevic, Karadžic och Mladic som ikoner likställda med de helgonen som finns målade på väggarna av den serbiska ortodoxa kyrkan som hela tiden uttryckte öppet stöd till sina moderna helgon. "Det finns flera inom militären som troligen inte vill se ett gripande av Mladic. Han betraktas som en hjälte. Dessutom har nationalisterna stöd av halva befolkningen". Nationalisterna? Att med entusiasm bidra till, stödja och försvara folkmord är fascism. Det är med en känsla av tomhet jag kan konstatera att Radovan Karadžic greps igår . Tomhet, men inte avsaknad. Radovan Karadžic är på många sätt en symbol för den moderna Serbiens tomhet: Psykologen som blev en patient, poeten som blev en massmördare.